Klockan är 01.15 jag kom precis hem ifrån Sorello.

Jag träffade så himla många människor som jag tycker om så mycket. Men det är något med just Älmhult som skrämmer mig.
Det är det stället jag alltid velat komma ifrån och jag känt sådant förakt mot. Det känns så konstigt att åka dit för att träffa folk man tycker om.
Förlåt för grammatiken här, jag är uppenbarligen för full för att skriva detta inlägget nu.

 

Om något helt annat..

Jag måste sluta vänta på att kärleken ska komma till mig, jag måste sluta leta.

Jag vet att min livsstil aldrig kommer låta mig hitta detta.
Jag lovade mig själv att inte dricka denna helgen, av hela mitt hjärta lovade jag mig själv det, och ändå sitter jag här nu och anstränger mig för att hitta rätt tangenter. Varför? För jag är svag, så jävla svag.

 

Jag borde inte ta detta nu, för detta inlägget skulle kunna bli hur långt som helst.
Man blir ärlig när man är full, right? Fast det är det jag försöker vara här, för ingen minns denna blogg, ingen tror att den är aktiv just för detta, att låta stackars Amanda skriva av sig, okej.

Fan, nu ska jag läsa Harry Potter och Halvblodsprinsen, eller kolla på filmen, får se hur det blir. Bara jag får försvinna in i min värld ett litet tag, innan jag somnar och vaknar upp och inser att jag ligger i mitt flick(pojk)-rum hemma hos mina älskade föräldrar. Åh vad jag älskar dom, ni kommer aldrig förstå.

Well, tror det räcker för nu, för sekunden iallafall.